N

stockholmsresans häftigaste upplevelse började redan när vi kom till difshopen för att hämta ut biljetterna. gick som vanligt runt för att hitta något att handla när mamma säger öj kolla. och där stod han, självaste hardy nilsson som förövrigt också skulle hämta ut sina biljetter till matchen. dog lite för ett tag och mamma sa åt mig att sluta stirra så mycket. hann inte fråga efter något kort tillsammans då mitt chocktillstånd inte släppte förrs senare på kvällen.

när vi kom till globen var det bara att ställa sig i en kö på evigheter där det dessutom kryllade av polispatruller överallt. sen när vi väl kom in var det bara att ta av sig yttekläderna för säkerhetskontroll och sedan gå genom en metalldetektor och efter de bli kroppsvisiterade. matchen i sig var ganska trist då järnkaminsläktaren var helt tom och sen spelade spelarena som om de tillhörde division 3. dessutom vann gnaget och man kan väl säga att mammas julklapp blev lyckad för hennes del. jag fick i alla fall ställa mig upp en gång och sjunga klockan slår (hehe lycka). mamma lyckades även få värsta feta blåmärket på benet. äre derby så är det!